one must ask if the weather is good when the beginning comes to an end, is life the one you should care for or does it really make a difference?
Medans chefen säger åt mig att gå med i a-kassa sitter jag här och svarar i telefon. Det är tyvärr inte så många som ringer, så jag har inte särskilt mycket för mig, men jag pillar lite smått på papper som borde fyllas i och papper som borde slängas.
Snart ska man åka till england för att träffa familjen (åker buss till skottland) sen träffa en som heter Sam. Det är rätt tokigt med internetvänner, eller msnvänner. Att man vågar träffa dom, att man tycker att man känner dom så pass bra att man ska bo där en stund, fast man aldrig träffats. Men dum är jag inte, om det går fel så har jag då en biljett till london igen.
Allt detta med att skriva blogg. Att jag orkar. Men vad ska jag göra. Det är ju så kul.
hejdå.
Jag har blivit sviken av enbart mig själv. Att man ska bestämma sig för en sak sedan göra en annan är typiskt min fria vilja.
Jag sitter och äter choklad, as we speak, och det är något jag inte borde göra. Som vilken annan kvinna i denna värld, och möjligtvis alla män, men som inte är lika populärt i media, drömmer jag om en kropp som jag kan med handen på hjärtat säga att jag trivs med. Dagdrömmer är väl mera korrekt då mina drömmar om nätterna är djupare än så, hehe. Underligt nog så klarar många av oss inte av att bara äta nyttigt, fast vi så gärna vill. är inte bra mat god mat?
För mig så är bra mat svår mat. Jag har aldrig orken till att laga en stor böngryta med massa bra i, jag kör pasta med ketchup, typ.
Jag har varit vegitarian i 3 år nu, vegan lite då och då när jag klarar av det. Jag klarar alltså av att inte äta kött. Jag låter bli och har gjort det i tre år. Varför kan jag inte bara låta bli att äta godis? eller annat skit? varför måste jag äta det? Måste man ha ett ord för det? "Jag är hälsoterian, jag äter bara hälsosam mat." "Jag är en nyttigterian, jag äter inte godis."
Det verkar vara så enkelt, svårare än så tror jag inte att det är. Man bestämmer sig för att VARA NÅGOT, inte att man låter bra, att man är en hälsoterian, då är man det.
overhead the albatross hangs motionless upon the air,
and deep beneath the rolling waves, in labyrinths of coral caves.
the echo of a distant time comes willowing across the sand
and everything is green and submarine.
man ska inte vara glömsk och vandra bort från sina nära och kära utan att veta vart vägen tar slut. risken att det finns en korsning utan pilar är stor, och då skulle det sitta fint med lite hjälp från en vän.
idag skiner solen i Falu stad, vilket jag tycker är mysigt. ljust om inte annat. jag sitter på jobbet och svarar i telefon, när det väl ringer. det är ganska lugnt i telefon, annars skulle jag inte haft möjlighet att skriva detta inlägg.
kaffe !
hejdå.
"talar världen vi som vi lever i, i gåtor ?
dagen man bestämmer sig för att ta en promenad i solens sken, döljer sig solen bakom jordens gråa moln. dagen som är betydligt nyare än igår strider hård mot regnet, men visar sig inte vinna, då dag betyder ljus. dag och natt. ljust och mörkt. jag och du.
finner du världen vettig, emma ?"
jag tycker att det ska bli intressant att läsa det svar hon tycker är vettigt nog att svara på detta mail. kanske går hon in i sina djupaste tankar bakom muren eller kanske finner hon mitt mail fördjävligt oviktigt och svarar med ett enkelt "ok".
men det jag egentligen vill få som resultat utav både mitt mail och mitt inlägg är, mänskligt nog, att ha något som fördriver min tid på denna jord just denna dag. somliga må tycka att det är oerhört självdestruktivt att ens överväga tanken att fördriva sin tid på jorden snabbare än den tid vi utgår ifrån idag, men min personliga åsikt skapar balans. varför har man tråkigt? är det inte bara ens egna lathet som skapar denna situation som får oss att bli trötta och deprimerade, istället för att glatt skratta när man rör på benen? eller är det bra för magen att sitta och tänka på vad man kunde ha gjort istället, om man bara "hade orken"?
jag vet inte.
Nu ska jag vara ärlig. Jag tycker inte att Barack Obama har gjort särskilt mycket för att förtjäna ett fredspris, och verkligen inte Nobelprisets fredspris. Vad är det frågan om? Är det för att han är svart och ska haft det svårare? För att han är den första svarta till bli "världens" president (USA och deras maktbehov)?
Men vad har han gjort för fred? Han var emot kriget i Irak, men tycker att det är lika bra att skicka 40000 soldater till Afganistan istället, som om det vore mer rättvist.
Mannen kanske inte så god som han borde om man ska få ett fredspris. Han ska ha satt stopp för guantanamo bay (heja killen) men vad mer? Han skapar fred på en plats och krig på en annan.
Fredskillen #1
Jag hade för övrigt jätte mysigt igår med debbilidoo. Vi gjorde mat och åt nyttiga snacks !
Myskvällen med sötkvinnan ! Jag snodde hennes säng och hon fick sova någon annanstans, lika bra.
hejdå
skrattar bäst som skrattar sist.
jag lyckas aldrig riktigt få till det där med att skratta sist. mina handligar som utförs en aning klumpigt måste jag tyvärr så till svars för med skammen som bästa vän och en kopp kaffe på waynes coffee.
det är ju ironi, egentligen. jag låter mig själv ta en miljövänlig tur på den flygande mattan till loveville, krockar med verkligheten och träffar aldrig mannen jag aldrig träffat. han träffar en annan. kärlek är det inte, mellan honom och mig, men det är verkligen vänskap på en högre nivå, antar jag. synd vänskapen aldrig fick bemötas öga mot öga.
har sagan nått sitt slut? eller kommer det att sluta lyckligt? eller är det kanske en början på en ny bok?
kate
Min käraste käraste vän emma carlsson fyller 20 år idag, vilket är rätt spännande för nya systembolaget invigs väl alldeles snart här i falun. Större utbud? Jag vet inte, men fint blir det nog.
Hur som helst, emma min klämma, grattis och nu är du snart 40 ! 
Igår tvingade jag på mig själv att skicka iväg pinsamma sms. Om igår hade varit en annan dag så hade jag nog inte gjort det, men jag kände för att få det sagt och konsekvenserna, ta er i rumpen. buhu.
Jag sitter här på jobbet och det är rätt tråkigt. Ingen ringer för att prata med mig och jag är nog helt säker på att jag kommer dricka en tio-femton koppar kaffe idag för att överleva dagen. Spännande, som jag brukar säga.
Hejdå. =)
Högerpolitiken är rätt underhållande, om inte annat. Den tycker upp lite här och var i min omgivning, men när jag hamnade på en blogg av en slump, så ville jag skratta, men kunde inte. It's just, too sad.
En blå flagga på Första maj? hahahahahaha juste. VARFÖR ska alla dessa borgare och onda människor göra allt till sitt? Till och med Första maj? Räcker det inte med att dom tar det goda i livet och gör det svårt för andra som inte har möjligheten till ett tryggt och bra liv? Nej.
onda onda onda onda människor.
Filmkunskap på lugnet idag, det var spännande. Fick lära mig en massa om film och dess historia. Intressant.
Nu sitter jag på jobbet och det händer verkligen ingenting. Det ringer inget, ingen besöker mig och jag är trött på värdret vi har. varmt, kallt, varmt, kallt.
Jag har gett mig på Nietzsche och hans filosofi. Kände att det skulle vara tufft att läsa. Ska bli intressant om jag faktiskt tar mig igenom boken. Det är den gamla översättningen så det ska tydligen vara betydligt mycket svårare att läsa och ta sig igenom. Good luck to me.
Just nu ligger jag i soffan, ser på tv och undviker den städning min lägenhet behöver. Men det är så svårt när det är så mycket att göra. Jag gillar soffan.
Hur som helst.
Ikväll kommer emma å folket förbi, kanske till och med Simon, wöh.
Jag är på en sån låg skrivarnivå just nu så jag ger helt enkelt upp.
hejdå
nu är jag tillbaka på bussen på väg hem till das faluno, fast denna gång med en liten mindre version av en dator, med webcam! fest!
Veckan har varit tokigt kul, med faithy och emmis! tokkul, om inte annat. Vi har inte riktigt gjort något, vilket var det sköna. Vi spelade massa TP, i lördags spelade vi i 6 timmar. hahah.
Anywho.
Lyssnar en aning på Kate Bush, kvinnan i mitt liv. Them Heavy People är det som gäller just nu. Lyssna, det är ett måste!
Att vara eller att inte vara. To be or not to be.
Luktade precis på mitt lockiga hår och funderade på om jag behöver duscha. visade sig att jag luktar gott, och att en dusch fick smyga in i morgondagens planer. Trevligt tycker jag, det där med att lukta gott. Varför kommer det sig att man blir till att lukta illa? Eller varför är det illa att lukta illa? Fast jag gillar att lukta gott, men är det för att om jag inte gjorde det så skulle folk hålla sig borta från mig?
Emma och Faith bakar. Sånt är inte riktigt min grej.
Nu blir det till att se The Wizard of Oz
-Kate
Nu när klockan är 09.50, tycket jag att det är dags att mina vänner emma och faith tar och går upp ur sängen och gör frukost åt mig. haha. I alla fall håller mig sällskap så att jag slipper äta frukost själv!
Vi våran första natt hemma hos pappa är avklarad. Vi spelade lite Tp, åt lite godis och umgicks till vi somnade. Nu är det dags för en solig dag mitt uti ingenstans! Så skönt.
Här sitter jag på bussen med min dator i knät och skrivet ett blogginlägg. Jag måste faktiskt ta och erkänna att tekninken har gått framåt när man får gratis internet när man åker buss. Vissa kan tycka att det ingår i priset, men jag tycker att man får det gratis. Buss är inte exakt dyrt att åka, om man jämför med tåg.
Hur som helst.
Jag är på väg till Nyköping där jag ska möta mina goda vänner Faith och Emma som sedan ska med mig hem till min faroch Lisa för att ta hand om deras tre katter och deras igelkott. I en hel vecka.
Jag tycker att det ska bli otroligt kul! En hel vecka borta från jobb, skola och stress. Bara vi tre och djuren i ett litet hus vid sjön. Och vinet.
Trevligt, om inte annat.
- Kate
Walking across the sitting-room, I turn the television off.
Sitting beside you, I look into your eyes.
As the sound of motor cars fades in the night time,
I swear I saw your face change, it didn't seem quite right.
Igår var jag helt ensam hela dagen. Åkte till jobbet 7.45, var hemma igen vid 16 tiden och la mig direkt i bäddsoffan framför TVn där Debbie sovit när hon besökte mig i fredags. Gjorde pannkakor till middag, mycket nyttigt. Annars så var det bara film och TV som gällde hela kvällen.
Men det var ett program på televisionen som fick mig att tänka till. Jag kom på att jag vill äga en liten gård med djur och växter vid skottlands kust. Jag kom på hur otroligt kul det måste vara, och inte minst sagt otroligt avslappnande. Jag funderar på att faktiskt göra det. Men det är i framtiden, men jag ska fundera och fundera ännu mera på det här så att jag faktiskt gör något åt saken.
Skojigt.
Efter alla bra idéer som flög fram och tillbaks i huvudet på mig, så var det tårar som gällde. The Green Mile visades på tv3 och jag avled. Jag gråter verkligen genom hela filmen, även om jag sett den 50 gånger. Jag märkte att jag inte kunde se slutet själv, så jag stängde av TVn och gick ocg la mig.
Sängen <3
Är på jobbet nu.
Noll som ringer.
- Kate
Min förmåga till att få som jag vill är obeskrivligt värdelös.
När är det rätt att få det man vill, eller glömmer man bort hela tiden att man får precis som man vill när man har någonstans att sova? Glömmer man bort att det man faktiskt vill är att ha en säng att sova i? När man gnäller om livet och hur orättvist det är, för man får aldrig som man vill, tänker man på det man får utan att behöva be om det?
http://www.metro.se/2009/08/06/53498/skjutsa-oss-hem-istallet-for-att-twit/
För att citera Fridah Jönsson som skrev i gårdagens Metro;
"Ett samhälle där man surfar i mobilen och pratar i telefon på datorn. Ett samhälle där man frågar sig hur utbrändhet kan vara en lika vanlig sjukdom som influensa.
Mitt i allt detta, 60-talister, så lever era barn. Det är vi som tar mest skada av det här."
"... någonstans bland anorexi, rakblad och bup-köer så börjar jag undra var ni föräldrar är någonstans. Var är ni när era barn behöver er?"
Bullshit. De flesta av oss har det skit bra. Vi har mat på bordet, gratis utbildning, ett tak över huvudet och en familj som bryr sig. Men vart är våra föräldrar?
Jo, så här är; dom jobbar!
Dom ser till så att vi inte svälter, ser till så att vi har någonstans att sova och att vi har möjligheten att bli, ja, vad som helst.
En förälder ska alltid finnas där för sina barn, så klart, det är ett krav som alltid funnits och finns fortfarande. Ett krav på föräldrarskap helt enkelt. Men ska dessa mänskliga varelser sträcka sig hur långt som helst? Ska mina föräldrar behöva nå sin psykiska gräns för att samhället idag är så korrupt och kräver mer av dagens ungdom?
"Var är ni när er son byggt upp så mycket aggressioner inom sig att han går ut och låter närmaste person bii offer för dem? Vad är det som gör er så upptagna att ni inte har tid för era barn?"
Upptagna... Jag undrar vad våra föräldrar gör egentligen? Gör dom något alls? Ja, vad tror ni?
Något jag vet om mina föräldrar är att de jobbar hela tiden. Min mamma åker 6.30 och kommer hem kl 19. Det första hon gör när hon kommer hem är att laga mat så att jag och resten av min familj inte svälter. Sen är hon helt slut. Man jobbar för att överleva. Det är att vara upptagen, tycker jag.
Jag var ett djävulskt barn, eller tonåring. Jag är fortfarande tonåring, jag är 19, men jag tror att jag växt ifrån allt det rebelliska. Till 80 procent i alla fall. Men har jag rätt till att ta upp mina föräldrars sista tid på dagen med att beklaga mig över hur dåligt jag mår? Det är ju inte exakt light stuff. Sånt tar tid. Att prata tar tid, och det är det som är problemet. Det finns ingen tid.
Ungdomar mår dåligt, det är inte våra föräldrars fel. Det är allas fel. Det är moderna tider.
Vi lever i ett samhälle där allt ska vara snabbt, smalt och billigt. Det är inte våra föräldrar som ställer dessa krav, det gör vi alla. Det är våra så kallade "behov" som barnen idag får ta straffet för, och våra föräldrar som nu ska få all skit, tydligen. Våra föräldrar ska inte behöva dömas för dåligt föräldrarskap på felaktiga grunder.
Tiden är inte våran vän, och välkommen till 2000-talet.
Jag blev så glad på jobbet igår. En av våra resenärer ringde hit och frågade om någon hade hittat något som hon hade tappat på en av våra bussar i Söndags. Jag svarade glatt att det var jag som hade det hon letade efter eftersom jag satt på samma buss och gick in på jobbet och lämnade in det. Då kom hon hit igår och hämtade det hon tappat sen gav hon mig en stor och fin blombukett som hon plockat för att jag varit så snäll och hjälpt henne. Jag blev så glad så att jag nästan började gråta när hon hade gått. Snäll kund
Nu sitter jag på jobbet och väntar på att få åka hem och ta det lungt. Jag tycker verkligen om mitt jobb de flesta dagarna, men idag är det en lång dag och jag är lite trött. Jag har nog inte fått den energi jag behöver för att tänka glatt. Men det går nog snart över.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det här, men jag ska försöka. Det är nämligen så att det saknas ord, dom finns inte. Det går faktiskt inte riktigt helt och hållet att beskriva vad jag var med om i lördagskväll. Men som sagt, jag ska försöka.
Jag gick upp klockan 8 på lördagmorgon och gick direkt till ullevi och började köa strax efter 10. Där satt jag fram till 18.10 där dom släppte in oss 300 som har köat så länge, vi fick gå in först och dom andra fick vänta. Jag ställde mig längst fram, och då menar jag allra längst fram.
Snow Patrol värmde upp publiken och jag var väldigt nöjd med deras föreställning. Dom var mycket bra. Men sen, omkring 21.45 så hördes Space Oddity, låten U2 spelar innan dom går på scen. Alla började sjunga med och när låten var slut så visste alla att det var dags. Så sant.
Jag stod precis framför The Edge med Bono inte långt ifrån mig. Låtar som New Years Day och Sunday Bloody Sunday fick mig att bli helt tokig. Det var helt otroligt.
U2 gick av scen. Hela publiken började sjunga oh-oh-oh-oh (slutet på låten "pride"), verkligen hela ullevi, det var fullsatt på en 58000 eller så. Dom steg upp på scen igen och man såg hur glad Bono var. Jag vände mig om och såg 60000 sjunga och det var helt otroligt.
Att stå längst fram på en U2 konsert är bland det bästa man kan göra i sitt liv, en av dom finaste upplevelserna, tror jag.
Det slog mig igår när jag var på väg hem och väntade på 701an här i Falun, att jag faktiskt varit med om det. TÅRAR. Jag stod längst fram. Jag hoppade, jag sjöng och jag tror att är många som vet, att live konserter blir inte bättre än så här. Jag har varit med om det bästa.
Tack.
Du fanns överallt och du dog till min förvåning.
